Kaféljud

Söndagar är nästan alltid lugna. Folk tar det lugnt, sitter och pratar länge vid borden. En sak som gör mig glad är när jag ser människor sitta läsa eller plugga över en kopp kaffe. Det ser så behagligt ut. Och jag får en känsla av att de trivs här. Stora affärer har gjorts upp här och beslut har fattats. Tänk vad mycket som sker på ett konditori i Alingsås. Då tid ges och känslan är rätt brukar jag prata lite extra med gästerna. Ni skall veta vad många livsöden jag fått ta del av.

För många år sen så satt jag på ett konditori i Stockholm. Jag var själv, och satt och läste. Helt plötsligt blev jag varse om ljuden runt omkring mig. Ett riktigt kaféljud.
Låt mig förklara vad jag menar.
Lite porslinsklirr då koppar sattes ner mot faten och då koppar sattes upp av personalen, inget oljud utan bara behagligt klirr, dämpat sorl av tisslande damer, barn som fnittrade och några dova mansröster. Allt blandat till ett kaféljud. Detta ljud gav mig ett lugn och hemtrevlig känsla. Och lite lyx att få sitta mitt i. Ljudet är inget som kommer automatiskt på ett kafé, detta är något som det ligger många år av slit bakom. Många timmar av funderande av hur inredningen skall utvecklas, hur sortimentet skall formas och hur personalen skall vara.
När jag nu några år senare står och gör en espresso, hör jag detta välbekanta ljud ännu en gång. Fast på vårt konditori. Ni skall veta vilken lycka jag kände. Yes, vi har oxå ett sånt lyxigt, hemtrevligt och behagligt ljud. Ett kaféljud.